http://victorboken.blogspot.com/

Just de en blog jag har lite dikter på!
http://victorboken.blogspot.com/
typ sånt jag skrivit nu sen jag reste från sverige i kronologisk ordning första är typ första dagen.

Där ser ni hur rädd jag är för döden. Skit rädd!!!

Jaha mina vänner jag säg då de vad tiden går fort. Alltså veckorna bara går och går. Man påminner sig själv hela tiden när folk kommer och frågar hur länge butiken har funnits här i Stavanger.
Typ varje fredag så blir de en vecka mer och sen två veckor, helt sjukt. Jag är som en zombie, allt bara flyger förbi en. Allt annat går snabbt och du går på slowmotion. Alltså gud vad jag segar jag bara står i butiken och kör samma sak hela tiden och på nätterna eller ja kvällarna ser likadanna ut också....
Jag utvecklas inte som människa utan jag barar står stilla meddans allt bara utvecklas. Skulle du vara nöjd med de? Skulle du sträva efter utveckling och göra nåt?
Ne jag har rätt trevligt egentligen. Jag menar jag är ju 21 år och bara stannar i min ålder medans alla ni andra blir gamla. Hur känner du dig då?
Jag tror alltid jag kommer vara 21 år. Jag kommer aldrig bli äldre.
Jag är så rädd för ålder.
Jag ville ju inte se alla åldras medans jag bara stannar, Då kommer ju alla dö innan mig och de pallar jag inte.
Där ser ni hur rädd jag är för döden. Skit rädd!!!
Folk kan ju inte börja dö runt omkring mig medans jag bara blir yngre.
Det är typ de som kan rubba min ålder. Jag mognar bara så fort nån som jag har känslor dör. Det är de enda stadiet i mitt liv jag åldrats och de är därför jag är 21 annars hade jag varit 8 liksom.
De vill säga de enda riktiga gångerna jag tagit och mognat är när nån i min famlij dött.
Och detta betyder lite som jag tänkt på, att de enda människorna som är riktigt utvecklade och de som förstår hur allt är. De har förstått. De har smakat på de goda men de är lätt de är bara leva.
Men den känslan av att känna smärta och förstå (mogna) då har man varit med om mycket smärta.

Japps men annars är allt bra. Jag sitter här och skriver av mig lite. Jag koncentrerar mig inte alls på vad jag skriver och kan verkligen förstå om de är svårt att hänga med.
Men de är lugnt hörni de är bara jag som skriver och tänker på nåt annat. Jag lyssnar på musik när jag skriver jag spelar gitarr jag äter medans jag skriver. Så jag har liksom tusen saker på gång samtidigt. De är därför de blir som de blir.

TJAa

Master jammin

Okey jag blev sjukt sugen att skriva musik och jag kom inte på nån kul grej men sen så kom den genialiske iden att jag skulle freestyla. Typ jamma.
Så samtidigt som jag sitter med cigaretten i mun och gitarren i min famn så ska jag gå loss, have a nice trip!

When you look at him on the outside
His fat and rich
You look at him
You look at him
You look at him
Dont get stuck on him, his a fake
Like you and me
His buisness is dirty, money of blood
Just like us you see
One day you will have enough of him
as of you
Wandering in rubber shoes uphill to where it always rains
Stars and rainbows cross eachother and by the water lays a lion
There you where, my one true moon. Holding you in my arms.
The same cloth we all wear here, thats a rule!
I know this man that was a hero back in the days. He were a trustworthy guy.
Until one days when he decived his village and became a murdurer. He killed his mum. For money.
Sad case!


Oj nehe nu ha jag skrivit av mig.
Vet någon vad det handlar om?

Narnia 1 är bra! Kapten Victor mår underbart! Bästa betyg till mina Micropopcorn!

Jaha tillbaka här framtför datorn med blogspot hemsida uppe, var ett tag sen de.
Jag vet inte riktigt vad den s.k. röda tråden är med denna bloggen eller om jag skriver överhuvudtaget något snarliknande saker som då återkommer och återkommer.

Tror nog mest jag klickar in här i vilket känsloläge som helst, fast jag skulle nog vilja säga att jag skriver mest bara av mig.
Jag kräver absolut ingen respons (visst kan vara kul om nån läset och jag har ändå en följare och de räcker lagom för mig). Gör mest detta i eget syfte vilket kan tyckas egoistiskt men ursäkta, gå vidare, så är det faktiskt.

Idag tänkte jag att jag skulle betygsätta min "Eldorado Micro Popcorn" och berätta om två saker.
Sak 1: är om varför filmen Narnia 1 (med dubbad tal till svenska) är bra.
Sak 2: är vad som sker med Kapten Victor nuförtiden.

Okey efter ungefär 2 enter slag på tangentbordet och nån eller några sekunder så rangordnade jag följden följande.
Först berätta om Narnia sen Kapten och efter de så avsluta lite klatchigt med att betygsätta popcorn.

Ikväll ska jag återigen kolla på filmen Narnia som jag tycker är väldigt bra. Man helt enkelt bara rullar in i filmen och blir direkt en av dom i sin egna lilla drömvärld. Fruktansvärt intressent påhitt av hon/han som kom på berättelsen. Detta för mig är väldigt fascinerande, hur fan kommer man bara på de?.
Men i alla fall en helt otroligt fin berättelse, helt klart värt att slänga ett öga på. Den får 5 "I Victors Huvud" av 5 möjliga.

Vad som sker med en kapten som mig, hmm låt mig tänka. Jag har kommit på en plan B som är super hemlig så berätta den inte för någon, ok? Men min plan B går ut på att om något skiter sig så ska jag börja plugga (vilket jag i och för sig hatar, men när de skiter sig så skiter de sig för victor pettersson så då vill han hellre plugga än dö eller ja så ni vet) i Lund.
Jag har varit lite väl struktuerad på ett finare uttrtyckt sätt på jobbet vilket jag måste bli sämre på för annars kan jag inte göra mer än en sak i taget, men detta håller på att bli bättre måste jag också meddela så ur denna går jag med 1-0 till mig.
Annars ser kvällarna likadana ut allihop, inget skiljer sig från de annorlunda. Jag tror jag är för mycket äventyrare för att leva så här, jag menar börja känna mig som han i "American Buety"
och då är det illa.
Detta tar dock inget poäng för det har jag vant mig till så det innebär att just nu känns det helt okey. Först jag kommit på en B plan vilket ger mig 1 poäng och sen är jag börjar bli bättre på jobbet vilket innebär att från 0 som är dåligt och tråkigt som fan så har jag 2 poäng vilket är helt underbart.
Så kapten victor mår underbart.

Siste men inte minst har vi mina popcorn som ligger lite halvkalla brevid mig i sängen, jag måste ju ge dom ett betyg.
Mitt slutgiltiga betyg blir 5 "I Victors Huvud" av 5 möjliga. Egentligen ger jag dom 5 mest bra för att vara snäll mot popcornen så dom inte känner sig dåliga och att jag inte vill vara snål.
Egentligen var de bara 4 men de skriver jag inte ner så då tar inte popcornen illa upp. Jag menar dom var lite kalla, hade varit godare om dom var varma.

Narnia 1 är bra!
Kapten Victor mår underbart!
Bästa betyg till mina Micropopcorn!

Jag skulle önska någon sa jag var duktig.

Den 16 februari 2009.

Har precis flyttat till en ny lägenhet eller kollektiv där det bor två styckan andra killar. Den som fixade lägenheten åt mig heter Erik och så den som visade mig runt när jag kom idag heter Nick och är från Australien.
Jag började med att laga mat för jag hade inte ätit mer än havrefras på hela dagen. Så jag gjorde ris med tonfisk och satte på projektorn som fanns i kollektivet. Det var Rambo på TV:n.

Sedan runt klockan 23.00 så blev jag rätt trött och begav mig till mitt rum som ligger på Sola gata 18, 4009 Stavanger för att sova.
Jag visste att det inte fanns något täcke eller kudde men jag börjar bli van vid det nu. Det var väldigt kallt i rummet så jag tog på mig mycket kläder sen la jag mina jeans och halsduk som kudde och till täcka var det svårare men natten innan fick jag sova över hos min lillebror och han kompisar och då använde jag två stycker jackor som täcke.
Så de jag gjorde var att jag tog min trenchcoat och en addidas WCT och när jag väl kommit till sängs så fick jag en obehaglig känsla av att vara misslyckad och ensam.

Det var mörkt och jag bor i ett helt hus med två stycken jag inte känner utan något annat än min resväska och gitarr som faktiskt är allt jag äger.

Då ville jag bara skriva av mig och tänkte ta en cigg och lite Cola så jag gick ut till det nya köket för att hämta askfat och på väg tillbaka kommer Nick ut ur sitt rum och frågar om jag hade täcke och kudde. Jag svarade självklart nej och då ordnade han det vilket jag tyckte var en mycket vänlig gest.
Detta fick mig att känna mig bättre men fortfarande lite seg i alla fall.
Jag har tusen saker att göra på jobbet men ingen som hjälper mig. Renatte som var butikschef tidigare hon gör absolut inget, hon har i och för sig mycket att tänka på just nu men jag tycker ändå man har ett ansvar. Cristian som är min chef bor i Trondheim och är helt omöjlig att få tag på.
Detta innebär för min del att jag har två butiker att sköta, inga hjälpande chefer och tusen andra saker att tänka på.
Sedan får jag höra av Jim att inget händer här och det sa han med en ton inte till mig utan åt mig. Då blir jag bara så jävla trött, vafan kan jag göra mer?
Och jag har absolut inga pengar heller och lever på absolut inget och så ser jag att Jim har shoppat nya kläder och festar även att han är skyldig mig en sådär 8000 kr eller nåt men de skiter han nog i om jag känner han rätt.
Rasmus min bror klarar knappt att kolla på mig. Han verkligen hatälskar mig. Ibland tycker han det är hur bra som helst när vi träffas och ringer till mig och allt men sen när vi varit ett tag så ser man verkligen hur mycket han hatar mig.

Så jag skiter i att be om Jims pengar för jag orkar inte. Han kommer aldrig ge mig dom i alla fall även att han har råd till kläder och fest medans jag knappt har råd med mat.
Undrar om han tänker på mig någonting alls nuförtiden?
Min lillebror kan knappt umgås eller prata med mig utan att få spel på mig och på jobbet så får jag ingen hjälp.
Nu när jag ligger här i sängen helt ensam och nu i alla fall med täcke och kudde så längtar jag hem eller kanske inte hem utan att vara barn igen samtidigt som jag släcker min andra cigarett inom 10 minuter och har "Pink Floyds" album "The Division Bell" på i min Ipod.

Jag börjar bli trött men kan inte sova och kollade just på klockan igen och den är 00.15. Då får jag helt plötsligt tvångstankar om att jag måste sova och de var precis så jag kände när jag hade sömnproblem.
Hoppas inte jag får det igen.
Men om man skulle skriva något som man önskar eller vill ska hända inom en kort framtid (för lågnt fram kan jag inte se för det är bara svart när jag tänker på framtiden).

Jag skulle önska att det gick bra för butiken.
Jag skulle önska att Rasmus (lillebror) blev bättre och att han och jag kan börja gilla att umgås.
Jag skulle önska att Jim betalde mina pengar för då skulle jag inte känna mig så övergiven av en vän (har inga pengar själv är det lugnt men om han är ute och festar och shoppar skulle det vara bättre om han tänkte på mig så jag skulle kunna äta nåt annat).
Jag skulle önska att det där molnet som verkar vara över mig och Jim försvann och vi kunde ha det sådär bra som vanligt.
Jag skulle önska att jag kunde vara med min minsta lillebror Mårten så att han slipper sakna mig och visa att jag älskar han.
Jag skulle önska att jag fick träffa mamma och pappa mer.
Jag skulle önska att alla skumma affärer och försenade betalningar skulle bli bra affärer istället.
Jag skulle önska att jag kommer trivas här i mitt nya rum.
Jag skulle önska att min moster kom tillbaka.
Jag skulle önska att Rasmus, Mårten, Mamma, Pappa och jag kunde vara förevigt.
Jag skulle önska att jag inte gråter nu.
Jag skulle önska att någon sa att jag var duktig.

Idag ska jag flytta. Nu är de bara 5 minuter kvar...

Idag ska jag flytta.
Söndag är de idag.
Den 15/2 -09 är de idag.
Då ska jag flytta.

Jag har bott i nåt hus som jag fick låna av en kille medans han satt inne. Här har jag bott i cirka 3 veckor. Har faktiskt inte riktigt än listat ut vad stället heter, jag tror de är nära Smeahia lite utanför Stavanger. Skit dyrt att åka bussen de kostar 39:- norska kr och tar typ 40 minuter.
Så jag kommer spara lite pengar nu på de och de är bra för jag är i behov av de just nu.

Min kost här i Stavanger har väl varit lite sådär. Jag började nån vecka med tonfisk och snabb ris med mycket ketchup och knäckbröd med jätte mycket smör för det tycker jag om.
Sen gick de över till tonfisk och makaroner och de sen samma tillbehör men de var faktiskt super gott med den variationen.

När man var jätte hungrig så fanns de i början godis och chocklad som han hade kvar men det blev snabbt upp ätit, tror nästan de var första veckan. Sen så när detta också var slut så fanns jag en gammal burk med nougate smör och då var jag tvungen att improvisera för jag var både hunrig och sugen på något gott.
Så då tänkte jag för att tillfredsställa mina behov så tog jag knäckebröd (för att stoppa hungern) med nougate smör på (för att stoppa suget).

Detta tyckte jag var en toppen idè!

Under min lediga tid från jobbet dessa tre veckor har också förändrats.
HE! HE!
De är så man tydligt ser att vi människor behöver förändring för att tillfredställas vilket i sin tur visar att ingeting varar förevigt.

Men i alla fall så började jag med att åka denna bussresan hem som tar sin tid. För att under resans gång verkligen se fram emot att jag skulle vara ledig så var jag tvungen att komma på positiva saker med att vara ledig från jobbet.
Så de jag gjorde var att jag började se fram emot vanliga saker som man egentligen inte tänker ska ta så mycket tid. Som tex att jag ville äta länge så att tiden gick för att jag ville det skulle bli morgon så jag fick jobba.
Sen så den första veckan kollar jag bara på tv 3 norge för satelitten som finns här är typ sönder så man kan inte kolla på någon annan kanal.
Men det går fruktansvärt dåliga tv-program där så efter första veckan så behövde jag också variation i detta och det jag gjorde då var att jag började använda datorn för att se på film.

Det var hur bra som helst efter första veckan här. Jag hade bytt maträtt och börjat kolla film på datorn, helt underbart!

Då lekte livet lite med en och tog tag i en med en vindpust. Detta varade i ungefär 2 veckor och nu är vi här idag. Söndagen den 15/2 -09. Så det tog mig en vecka att trivas sen så tyckte jag de var super bra.

Men självklart de var ju ensamt men de var det även den första veckan men de blev bättre och bättre. Jag funderar lite på varför och tror de berodde på att jag lärde mig under tidens gång att leva med tanken på att vara ensam under resten av sitt liv.
Inte så att jag tror jag kommer vara de för nu ska jag ju ut på andra äventyr. Men just under de här tre veckorna kändes de hela tiden som de skulle bli ensamt resten av livet.
När jag väl accepterade denna tanken så kunde jag hitta på varitioner i vardagen som jag levde i.

Så nu när jag har ungefär 20 minuter kvar i detta huset så gör det med ett leende för jag haft det bra här och även mot de nya äventyren jag är på väg mot.

Jag började dagen med en cider med lite alkhol i (men de smakar läsk). Sedan efter den vanliga morgon cigaretten så började jag städa.
När jag väl städat klart och hade bara vika in kläderna och jätte lite packning kvar att packa ner så tog jag ett bad i det high tech badkaret som jag sneglat på de här tre veckorna men aldrig vågat testa.
Det var hur bra som helst även att varmvattnet tog slut när de precis börjat täcka benen och fick avsluta med att skölja av mig i kall vatten.

Efter det sköna badet så spenderade jag en lång tid på håret och fick verkligen till det sådär som Elvis har de och var nöjd.
När jag gjort de så tog jag på mig lite parfym och lite vax i håret så jag var ren och fin till invigningen av mitt nya rum i ett kollektiv 10 minuter från Stavanger centrum.
Packade och gjorde allt klart och mina saker står i mitten av rummet. Det är bara ta på sig jackan och gå när min lillebrors kompisar kommer och hämtar mig.

Och nu innan jag ska åka till mitt "nerlagda konstmuseums korridorsrum" så spenderar jag lite tid på bloggen.

Nu är de bara 5 minuter kvar....

Att inte göra någonting är ditt öde ända tills de du ändrar på ditt öde och gör nåt.

Jag tror på ödet.

Jag tror vi formar vårt egna öde.

Jag tror vi kan forma de och ändra de.

Jag tror att ödet är inget.

Jag tror de är två saker ödet bestämmer själv.

Liv och död.

Jag tror att annars är ödet att göra inget

och så fort du gör nåt så formar du ditt öde.

Jag tror dubbelt.

För om ditt öde är att göra inget, kallas de då öde?

Min konflikt bottnar i att jag tror att ödet är att göra inget samtidigt som jag tror på ödet

och att de kan kopplas till allt vi gör.

Det måste ju stämma. För om du kan ändra och forma ditt öde, så är ditt öde att göra inget. För så fort du gör nåt så ändrar du ditt öde och du ändrar det hela tiden.

Men när du väl inte gör nåt så lever du ditt öde utan anstränging och under avkopplingen men så fort du gör nåt så ändrar du ditt öde vilket alldeles för en sekund sedan var att inte göra nåt men då var de ditt öde.

Att inte göra någonting är ditt öde ända tills de du ändrar på ditt öde och gör nåt.

Så jag önskar att även dagarna var nätter.

Ibland önskar jag dagarna var nätter.
Tänk vad skönt de skulle varit.
Man behöver inte förvänta sig några samtal och man kan ha de lugnt och stilla.
Sen på toppen av allt så är det mörkt, hela atmosfären kring dig ändras. Folks problem idag.

De kan verkligen inte slappna av på dagen. Jag menar för i tiden när man slutat jobbet hade man inga telefoner och man hade gjort ett hederligt kroppsarbete som pågått under hela dagen.
Tiden på kl. slår 18.00 och de börjar bli sådär sommar mörkt och mysigt ute, nånstans mellan juni, juli månad.
Nyklippt gräs luktar de och din far har tänt på grillen. Du har ändå inte möjligheten att slappna av helt.

Folk kan få tag på dig, hemska saker kan du få meddelanden om medetsamma även att de hade kunnat vänta tills imon. Som te.x om din farmor ringer hem och farfar har dött. Då blir man ju hur stressig som helst precis efter och till och med under samtalet.

Men förr i tiden fick du ju vänta tills den dagen man hade tagit sin häst och vagn och var på väg dit för att äta söndagsmiddagen som man alltid äter just på söndagarna hemma hos farmor.

Det jag vill få fram det är att stunden av total avslappning nu för tiden just under en speciell stund är väldigt svårt att få uppleva, nu under det så kallade 2000-talet.
Detta är för att oavsett nångång på dygnet. Man är alltid tillgänglig.
Och ja detta är inte nån sån här "men stäng av mobil telefonen då, idiot!" utan de har inget med den att göra.

För tänk dig själv även att du har den avstängd så är du ändå tillgänglig för andra när som helst. Jag menar "Allan Svensson, 51 massmördare och kvinnohatare" som bor 5 minuter med bil från dig kan komma hem till dig när som helst och hämta dig och "Vladmir från Ryssland som håller på med trafficing" kan ta sitt privata flygplan och hämta dig på lika kort tid som flygtiden från Ryssland till Sverige och bil- eller helikopterresan från närmaste flygplats.

Detta är sjuka saker alltså.

För i tiden, då var de förmodligen mycket mer folk som kunde njuta mot kvällsgyningen och verkligen ta de lugnt och njuta av maten som de blev serverade den där sommarkvällen i Juni.
Jag undar verkligen hur de känns.

Vet du?

Gå man nu tillbaka i den här texten och ser vad jag skrivit kan man väl anta att jag är lite paranoid.
Det är väldigt inressant att upptäcka en sån sak hos sig själv och försöka ta lärdom av. Som alkholisterna säger:

-Att erkänna de är första steget till att bättras.

Så de jag får göra är förmodligen att ta någon såndär jävla avslappningskurs eller nåt för att så att säga "träna" på att bli avslappnad!

Eller är det som en fjortonåring skulle skriva om hon hade fria fingrar "jag behöver hjälp av en psokolog" grej pga att jag är paranoid.

Anledningen till att jag i detta fallet tog alternativ nr.1 (avslappningskurs) och skrev om först var att redan då tänkt att jag kan inte börja med att skriva alternativ nr. 2 (psykolog) för att då skulle ni uppfatta mig som de och döma och agera allt ni gör med eller emot mig som om att jag behövde hjälp.
Det var anledning till att jag startade med att säga avslappningskurs.

Jag tycker det är mysigt med kvällar och det känns i alla fall bättre då. Så jag önskar att även dagarna var nätter.

I Victors Huvud

I mitt huvud.