Att inte göra någonting är ditt öde ända tills de du ändrar på ditt öde och gör nåt.

Jag tror på ödet.

Jag tror vi formar vårt egna öde.

Jag tror vi kan forma de och ändra de.

Jag tror att ödet är inget.

Jag tror de är två saker ödet bestämmer själv.

Liv och död.

Jag tror att annars är ödet att göra inget

och så fort du gör nåt så formar du ditt öde.

Jag tror dubbelt.

För om ditt öde är att göra inget, kallas de då öde?

Min konflikt bottnar i att jag tror att ödet är att göra inget samtidigt som jag tror på ödet

och att de kan kopplas till allt vi gör.

Det måste ju stämma. För om du kan ändra och forma ditt öde, så är ditt öde att göra inget. För så fort du gör nåt så ändrar du ditt öde och du ändrar det hela tiden.

Men när du väl inte gör nåt så lever du ditt öde utan anstränging och under avkopplingen men så fort du gör nåt så ändrar du ditt öde vilket alldeles för en sekund sedan var att inte göra nåt men då var de ditt öde.

Att inte göra någonting är ditt öde ända tills de du ändrar på ditt öde och gör nåt.