Dressed up for you coffea cup with my hat from Barcelona
Im playing for you baby, do you even listen?
In you there are coffea, milk and sugar
I love you babe, better than a cigarette
Wherever I will go, I wish you could follow
Wherever I will go, I wish you could follow
Im drinkin you now babe, hoping it wont end
It will be hard to make you again
The paycheck from work today, im spending it on you
I wish you had arms, could speak and answer me
Wherever I will go, I wish you could follow
Wherever I will go, I wish you could follow
What do you say my coffeacup?
Wanna play my coffeacup?
I wanna drink you coffeacup
Come on, Come on, bottoms up'
If you will end I'll have you in my memory
We atleast had a good time you and me
If you go away I sure can't stay
Wherever I will go, I wish you could follow
Wherever I will go, I wish you could follow
What do you say my coffeacup?
Wanna play my coffeacup?
I wanna drink you coffeacup
Come on, Come on, bottoms up'
You and me must live today
I'll hope I meet you again
Let's not speak the words of goodbye
Makes me feel bad inside
fredag 22. mai 2009
lørdag 9. mai 2009
Tage och jag
Tage och jag satt på hörnet en dag
och vi pratade om allt
Supa och slåss, ragga brudar förstås
som magnus uggla sa
Ögonen fladdrade ner mot hamnen
Vi älskade verbalt
Träd som är gröna, blommor bli sköna
I vår trappa gjord av sten
Vi betedde oss onormalt
Folk går förbi men det skiter vi i
Allt som vi gjorde var genialt
Sedan var vi tvunga och gå
herregud vad det blev kallt
Sen kom vi hem och jag sa adjö till min vän
Och jag tackade för allt
och vi pratade om allt
Supa och slåss, ragga brudar förstås
som magnus uggla sa
Ögonen fladdrade ner mot hamnen
Vi älskade verbalt
Träd som är gröna, blommor bli sköna
I vår trappa gjord av sten
Vi betedde oss onormalt
Folk går förbi men det skiter vi i
Allt som vi gjorde var genialt
Sedan var vi tvunga och gå
herregud vad det blev kallt
Sen kom vi hem och jag sa adjö till min vän
Och jag tackade för allt
fredag 8. mai 2009
Second of May
Second of May
I woke up this morning
Without a trouble on my mind
Thou I dont have any money
Cause im spening it on wine
And cigarettes are a big crime
There were a sun on the sky
This second of May
After a walk on the street
I came to a place where people meet
Thou they dont talk
Cause they are spending time runin nowhere
Just cause they think they are going somewhere
A place I couldnt stay
This second of May
Took a bite to eat
To suddenly find myself in a seat
Thou not alone, but with my freinds
Cause we were waiting on the demonstration train
To legalize a plant people think is pain
Come join us man, girl, straight, gay
This second of May
In a house full of men
We smoked and smiled as time past by
Thou we wanted to stay
Cause all of us where blown away
We took a walk to town
Just to find ourseld again under the blue sky
The second of May
In the city church park
You'll find cops, zelda and knights
Thou this is a rare vision
Cause this dont happen every day
Nothing planned, we just took the right way
Exchanging money for a cigg, coffea and candy cane
This second of May
Sat down in a chair
Next to a waterfall and you felt love in the air
Thou time will past
Cause someone decided to live fast
This moment will always last
Not an ordinary day
This second of May
Went back to my place
Took my guitar, walked out to get some sun in my face
Cause the sun were singin' it last song
Suddenly she stood there
To the suns tune of love, you blew me away
This second of May
I woke up this morning
Without a trouble on my mind
Thou I dont have any money
Cause im spening it on wine
And cigarettes are a big crime
There were a sun on the sky
This second of May
After a walk on the street
I came to a place where people meet
Thou they dont talk
Cause they are spending time runin nowhere
Just cause they think they are going somewhere
A place I couldnt stay
This second of May
Took a bite to eat
To suddenly find myself in a seat
Thou not alone, but with my freinds
Cause we were waiting on the demonstration train
To legalize a plant people think is pain
Come join us man, girl, straight, gay
This second of May
In a house full of men
We smoked and smiled as time past by
Thou we wanted to stay
Cause all of us where blown away
We took a walk to town
Just to find ourseld again under the blue sky
The second of May
In the city church park
You'll find cops, zelda and knights
Thou this is a rare vision
Cause this dont happen every day
Nothing planned, we just took the right way
Exchanging money for a cigg, coffea and candy cane
This second of May
Sat down in a chair
Next to a waterfall and you felt love in the air
Thou time will past
Cause someone decided to live fast
This moment will always last
Not an ordinary day
This second of May
Went back to my place
Took my guitar, walked out to get some sun in my face
Cause the sun were singin' it last song
Suddenly she stood there
To the suns tune of love, you blew me away
This second of May
torsdag 9. april 2009
00:47 10/4-09
Humör: trött men kreativ
Känsla: sommarkärlekskänslor i magen
Musik: Canned Heat - On the road again
Intrument: Dator och cigg
Jaha det är så här jag känner mig just nu. Kanske ska förklara mig. (låt byte och låten är Creedance Clearwater Revival - Down The Corner) Jag ligger i sängen och chillar, nu på sistone har solen börjat skinna och det börjar bli varmt ute. Inom mig så blir jag väldigt glad. Men jag saknar också saker, som om att våren/sommarn tar fram känslor av minnen inom mig. Jag kom ihåg för några år sen när jag och Jim bara hängde på Möllan och var på fest och festivaler hela sommaren. Underbara tider och jag saknar dom verkligen och tänker väldigt mycket på det hela tiden,
Men man kan ju inte hänga läpp även att det är svårt. Undar om jag måste börja lära mig att klara mig själv och inte ett samvete att bolla med hela tiden, JAG VILL JU HA DET SÅ!
Så ja jag saknar mig kompis Jim mer och mer till våren.
Inom mig har en annan känsla också börjat vakna till liv. Det känns som om det är fjärilar i min mage. Som om att vara ung igen. Grejen är bara att jag vet inte om det är kärlek eller vad det är. Jag menar jag vet att jag brukar bli glad när jag ser att sommaren är på väg, men så här glad?
Iallafall det känns bra men vet kanske inte om jag blir svarad på det. Jag antar att jag inte riktigt bryr mig (typiskt mig, aldrig bry sig om nåt, jag är den som tar livet som en klackspark mest i hela världen).
Det jag säger är väl att det känns som det är som att ha såna sommarfjärilar i magen när man var liten och skulle prata med nån man gillar.
(Samtidigt går "The Doors - Roadhouse Blues Live" på)
Musiken är väldigt viktigt för mig. Jag använder det alltid som ett intrument. Om jag vill bli lugn sätter jag bara på lugn musik och vill jag skriva/fest eller vad tusan som helst så sätter jag på ös musik.
Så nu kändes det som om jag ville skriva av mig lite men jag var för seg för att skriva men då satte jag på grym musik med lite fart i och det gör att jag orkar skriva:D.
En annan sak som jag använder som intrument och få igång huvudet mitt det är en cigg. Då gör jag två saker så jag behöver vara skarp och akta så jag inte bränner mig. Mycket bra knepp för alla er där ute.
(Rolling Stones - Gimme Shelter)
Datorn är bra med. Då kan jag skriva ner mitt liv som jag ser som en tråkig saga men ändå en saga. Så alla ni därhemma som kan skriva och måla upp bilder av text, skriv då om era liv för då blir dom magiska.
Nu ska jag sätta på nån film och relaxa, kanske vänta på ett eller annat sms;)
spridd kärleken vidare
/victor
Känsla: sommarkärlekskänslor i magen
Musik: Canned Heat - On the road again
Intrument: Dator och cigg
Jaha det är så här jag känner mig just nu. Kanske ska förklara mig. (låt byte och låten är Creedance Clearwater Revival - Down The Corner) Jag ligger i sängen och chillar, nu på sistone har solen börjat skinna och det börjar bli varmt ute. Inom mig så blir jag väldigt glad. Men jag saknar också saker, som om att våren/sommarn tar fram känslor av minnen inom mig. Jag kom ihåg för några år sen när jag och Jim bara hängde på Möllan och var på fest och festivaler hela sommaren. Underbara tider och jag saknar dom verkligen och tänker väldigt mycket på det hela tiden,
Men man kan ju inte hänga läpp även att det är svårt. Undar om jag måste börja lära mig att klara mig själv och inte ett samvete att bolla med hela tiden, JAG VILL JU HA DET SÅ!
Så ja jag saknar mig kompis Jim mer och mer till våren.
Inom mig har en annan känsla också börjat vakna till liv. Det känns som om det är fjärilar i min mage. Som om att vara ung igen. Grejen är bara att jag vet inte om det är kärlek eller vad det är. Jag menar jag vet att jag brukar bli glad när jag ser att sommaren är på väg, men så här glad?
Iallafall det känns bra men vet kanske inte om jag blir svarad på det. Jag antar att jag inte riktigt bryr mig (typiskt mig, aldrig bry sig om nåt, jag är den som tar livet som en klackspark mest i hela världen).
Det jag säger är väl att det känns som det är som att ha såna sommarfjärilar i magen när man var liten och skulle prata med nån man gillar.
(Samtidigt går "The Doors - Roadhouse Blues Live" på)
Musiken är väldigt viktigt för mig. Jag använder det alltid som ett intrument. Om jag vill bli lugn sätter jag bara på lugn musik och vill jag skriva/fest eller vad tusan som helst så sätter jag på ös musik.
Så nu kändes det som om jag ville skriva av mig lite men jag var för seg för att skriva men då satte jag på grym musik med lite fart i och det gör att jag orkar skriva:D.
En annan sak som jag använder som intrument och få igång huvudet mitt det är en cigg. Då gör jag två saker så jag behöver vara skarp och akta så jag inte bränner mig. Mycket bra knepp för alla er där ute.
(Rolling Stones - Gimme Shelter)
Datorn är bra med. Då kan jag skriva ner mitt liv som jag ser som en tråkig saga men ändå en saga. Så alla ni därhemma som kan skriva och måla upp bilder av text, skriv då om era liv för då blir dom magiska.
Nu ska jag sätta på nån film och relaxa, kanske vänta på ett eller annat sms;)
spridd kärleken vidare
/victor
fredag 13. mars 2009
Alltså min mening var aldrig att backstabba dig.
Ja jag vet vad du menar men detta skrev jag en dag när vi typ hade bråkat på telefonen och jag hade jobbat hur mkt som helst och tillråga på allt så hade jag precis flyttat så det här är bara vad jag kände den kvällen så de ska du inte ta åt dig av och som jag skrev i inlägget så skrev jag ju att du inte var tvungen att betala om du inte hade pengar jag visste ju inte att du inte hade när jag skrev detta, för det var länge sen.
Sen så har vi ju lite som vi har de just nu och mycket att göra så de e svårt att finna tid till att komma in i såna här samtal när man ringer. Som du ser i bloggen så skriver jag bara ibland och det mesta är under magins tider så jag skriver bara precis vad jag känner just då och tillråga på allt så tror jag tom att jag hade en bra dag efter detta inlägget.
Ibland är de skönt att skriva av sig och de hjälper i alla fall mig att gå vidare eller ta tag i det och nu så känns allt bara kanon lite stress med de nya sakerna och så men mellan oss och allt så känns de bra, vi spenderar mer tid när vi pratar i telefonen och har liksom kul och längtar as mycket tills du kommer ner här.
Nu har du ju också berättat att du bara hjälper till här för att jag jobbar här vilket jag uppskattar hur mycket som helst.
Du om någon måste veta att när jag mår lite kasst och lite ensam har jag många tankar som snurrar uppe i hjärnkontoret och likt ett barn klämmer ur mig saker och förstorar upp, en del sant, en stor del skitsnack och romantiserat och en del som inte har nåt överhuvudtaget med saker och ting att göra.
Alltså min mening var aldrig att backstabba dig och om du känner så tar jag bort de, de var egentligen inte meningen nånting mest att jag bara skrev.
Sen så har vi ju lite som vi har de just nu och mycket att göra så de e svårt att finna tid till att komma in i såna här samtal när man ringer. Som du ser i bloggen så skriver jag bara ibland och det mesta är under magins tider så jag skriver bara precis vad jag känner just då och tillråga på allt så tror jag tom att jag hade en bra dag efter detta inlägget.
Ibland är de skönt att skriva av sig och de hjälper i alla fall mig att gå vidare eller ta tag i det och nu så känns allt bara kanon lite stress med de nya sakerna och så men mellan oss och allt så känns de bra, vi spenderar mer tid när vi pratar i telefonen och har liksom kul och längtar as mycket tills du kommer ner här.
Nu har du ju också berättat att du bara hjälper till här för att jag jobbar här vilket jag uppskattar hur mycket som helst.
Du om någon måste veta att när jag mår lite kasst och lite ensam har jag många tankar som snurrar uppe i hjärnkontoret och likt ett barn klämmer ur mig saker och förstorar upp, en del sant, en stor del skitsnack och romantiserat och en del som inte har nåt överhuvudtaget med saker och ting att göra.
Alltså min mening var aldrig att backstabba dig och om du känner så tar jag bort de, de var egentligen inte meningen nånting mest att jag bara skrev.
mandag 9. mars 2009
Nakenfoto, 100 shots på 100 minuter, fotbollsmatch kl 7 inomhus
Nu satt man här igen.
Helg.
Denna helgen har varit helt sjuk jag har varit så sjukt full i princip hela helgen så jag kommer knappt ihåg nåt.
Allt började i fredags när jag hängde med Nick ut till Halvtolv (ett uteställe i Stavanger) och lyckades bli kalasfull. När det stängde drog jag och Nick hem och drog igång efterfest som bestod av mig, Nick och nån annan snubbe som jag inte ens vet vad han hette och tatuering med rom och coola.
Det var Nick som tatuerade sig själv när han var as packad och drack samtidigt mitt på natten eller morgonen kl var väl en sådär 6 eller nåt.
Sen vid 7 gick jag och la mig för att sova 2 timmar sedan var de jobba som gällde. Fy fan vad jag mådde skit men jag har en tendens till att sälja bättre när jag är bakfull och ja det gjorde jag med.
Sen kl 18.00 när jag slutade kom jag hem och då frågade Nick och Marcus om jag ville ha öl så jag bugade, bockade och tog emot. Dom skulle jobba i baren på halvtolv idag men jag ringde Adam och Alexander som är två snubbar jag lärt känna här och frågade om dom ville hänga med ut. Så vid tio tiden drog vi återigen ut och festade med allihop. Nick, Marcus och jag hade planerat efterfest hemma hos oss så vid 5 tiden när vi kom hem så tog Nick fram 6 flak öl och ställde på bordet.
De var rätt många som kom, typ alla som jobbar på halvtolv och sen några andra. Vi beslutade oss för att köra 100 shot öl på 100 minuter. Fy fan vad det gick utför sen. Jag var typ klock hållaren och var tvungen att se till att alla drack.
Men för att nämna lite saker som skedde så bestod de få timmarna jag kom ihåg av graffiti målning på väggar, fotbollsmatch kl 7 på morgonen i huset, nakenfoto av alla, och 10 man i badrummet när nån satt och sket, Marcus som verkligen ville klara alla 100 shots drack en shot spydde resten av minuter för att sedan ta en shot till och detta var på de 10 sista shotarna vilket innebär 10 minuter och detta är det jag kommer ihåg. Jag har absolut ingen aning om hur jag kom till min säng eller nånting. Fan vad det är läskigt sånt. Men i alla fall kl 15.00 på söndagen vaknar jag om på mitt rum utan kläder och tar mig en dusch.
Efter det går jag in i all rummet och sätter igång att dricka öl igen från går dagen. Sedan kommer en tjej ut från Nicks rum och det visar sig att Nick inte var hemma utan de hade fortsatt nån annanstans sådär runt 9 tiden på morgonen.
Men jag och hon börjar dricka sen kommer Alexander och Adam och hälsar på och artig som jag är så bjuder jag dom på öl också.
Det tog inte många öl innan jag var full och dom andra gjorde de rätt bra med sen så satte vi på The Doors och chillade. Lazy sunday afternoon.
Jag var helt borta hela helgen och för engångsskull känns måndagen bra, jag som annars hatar rutiner och sånt men det var skönt att liksom veta vad man heter igen.
Så nu rullar hjulet igen och jag laddar för nya utmanande äventyr.
Helg.
Denna helgen har varit helt sjuk jag har varit så sjukt full i princip hela helgen så jag kommer knappt ihåg nåt.
Allt började i fredags när jag hängde med Nick ut till Halvtolv (ett uteställe i Stavanger) och lyckades bli kalasfull. När det stängde drog jag och Nick hem och drog igång efterfest som bestod av mig, Nick och nån annan snubbe som jag inte ens vet vad han hette och tatuering med rom och coola.
Det var Nick som tatuerade sig själv när han var as packad och drack samtidigt mitt på natten eller morgonen kl var väl en sådär 6 eller nåt.
Sen vid 7 gick jag och la mig för att sova 2 timmar sedan var de jobba som gällde. Fy fan vad jag mådde skit men jag har en tendens till att sälja bättre när jag är bakfull och ja det gjorde jag med.
Sen kl 18.00 när jag slutade kom jag hem och då frågade Nick och Marcus om jag ville ha öl så jag bugade, bockade och tog emot. Dom skulle jobba i baren på halvtolv idag men jag ringde Adam och Alexander som är två snubbar jag lärt känna här och frågade om dom ville hänga med ut. Så vid tio tiden drog vi återigen ut och festade med allihop. Nick, Marcus och jag hade planerat efterfest hemma hos oss så vid 5 tiden när vi kom hem så tog Nick fram 6 flak öl och ställde på bordet.
De var rätt många som kom, typ alla som jobbar på halvtolv och sen några andra. Vi beslutade oss för att köra 100 shot öl på 100 minuter. Fy fan vad det gick utför sen. Jag var typ klock hållaren och var tvungen att se till att alla drack.
Men för att nämna lite saker som skedde så bestod de få timmarna jag kom ihåg av graffiti målning på väggar, fotbollsmatch kl 7 på morgonen i huset, nakenfoto av alla, och 10 man i badrummet när nån satt och sket, Marcus som verkligen ville klara alla 100 shots drack en shot spydde resten av minuter för att sedan ta en shot till och detta var på de 10 sista shotarna vilket innebär 10 minuter och detta är det jag kommer ihåg. Jag har absolut ingen aning om hur jag kom till min säng eller nånting. Fan vad det är läskigt sånt. Men i alla fall kl 15.00 på söndagen vaknar jag om på mitt rum utan kläder och tar mig en dusch.
Efter det går jag in i all rummet och sätter igång att dricka öl igen från går dagen. Sedan kommer en tjej ut från Nicks rum och det visar sig att Nick inte var hemma utan de hade fortsatt nån annanstans sådär runt 9 tiden på morgonen.
Men jag och hon börjar dricka sen kommer Alexander och Adam och hälsar på och artig som jag är så bjuder jag dom på öl också.
Det tog inte många öl innan jag var full och dom andra gjorde de rätt bra med sen så satte vi på The Doors och chillade. Lazy sunday afternoon.
Jag var helt borta hela helgen och för engångsskull känns måndagen bra, jag som annars hatar rutiner och sånt men det var skönt att liksom veta vad man heter igen.
Så nu rullar hjulet igen och jag laddar för nya utmanande äventyr.
fredag 6. mars 2009
Jag kan inte skriva klagoinlägg egentligen för jag har ingen aning om någonting.
Nu sitter jag på jobbet och har så sjukt tråkigt. Det är verkligen inget folk idag. Hoppas de beror på för att det regnar.
I alla fall de här är ett klagoinlägg. Ifrån den underbara dagen så börjar de nu bli lite värre. Jag är helt pank, har ingeting. Jag har fått dela upp mina pasta paket så jag klarar mig en vecka till men de kommer bli tight alltså och de är ju inte på tala om att äta två gånger om dagen utan det är en gång.
Så nu när jag står på jobb är jag både hungrig, snurrig och trött. Alltså svälter de gör jag inte eller så jag har ju mat så jag tror jag klarar mig men sen kan man väl leva längre än en vecka på bara vatten så de är lugnt.
Det som är synd är att allt drabbas av de. Det är svårt att vara social och aktivera sig men ställer in sig på slowmode och låter bara tiden gå medans man halvsover igenom dagarna och nätterna för man kan inte sova om nätterna heller för då ligger man och är hungrig så allt är bara halvvägs.
Jag har ingen ät störning jag är bara helt jävla pank, pank, pank.
Om man ska se det positivt så är det också en upplevelse men också den bara halvdan. Om man ska få den riktiga känlsan måste man vara uteliggare och inte ha någon att vända sig till om pengar.
Då mina damer och herrar då förstår man, då vet man vad de innebär. Egentligen är jag ju bara en lite mer fattig ungdom än medelmåttet och gillar att skriva, vilket är varför ni vet detta nu. Jag ser mig egentligen som en gnällig ungdom/man (vet inte riktigt vad man är när man är 21 hehe halvdan kanske) som har alla möjligheterna i världen.
Jag menar jag har hela mitt liv i en resväska sen så har jag med gitarren men de är det enda jag har. Jag kan ta mig vart som helst på jorden och förmodligen få jobb med tanke på alla de olika jobben jag har haft och de betygen jag har.
Jag vill bara känna smärta, så jag nångång kan förstå dom som inte har nåt val. Jag har ett val och jag kan säga er att det är svårt att klara av att leva så här när du kan välja.
Det bästa för mig om jag vill veta är att ta bort mina val men de kommer att kräva en jävla scen och förmodligen ändring i personligheten som jag kanske inte kommer klara av att göra. Jag måste få alla att hata mig, alla mina broar till säkerhet måste bort och i mitt livs "projekt" att veta så blir det svårt. Min personlighet är från eget sätt synvinkel väldigt öppen men samtidigt instängd, vill att alla ska ha det bra, är väl medveten om lite av mina brister och försöker ändra på det hela tiden som tex döma folk innan man "känner dom", alla dömer och generaliserar hela tiden och så fort man ser någon men jag försöker bli bättre på det. Som nyår firade jag med jim och sen så någon som bodde i samma hostel som vi gjorde och hörde mig spela gitarr på morgonen. Så han stack fram huvudet från balkongen och såg helt förjävlig ut, typ trasiga dreadlooks och smutsiga kläder och ansikte men i alla fall så frågade han om en cigg och jag sa varsågod sen börja vi snacka och i slutet så frågade vad han skulle göra ikväll (nyårsafton) och han sa inget.
Så jag bjöd denna engelsktalande mannen till vårt rum. Han sa att han inte kunde komma men senare på kvällen hörde vi en mysko knackning på dörren och där stod han med ett sex pack öl i handen.
Han berättade att han var från London och hans familj ville inte umgås med han för han tog en massa drogor och levde länge i skiten i London, mycket bråk och sen snackade han om att det var mycket mord där och det gillade han inte så han drog därifrån.
Denna engelsman drog efter London till Paris där han på något sätt snott en bil och var efterlyst av polisen. Han hade dumpat bilen och var nu i Barcelona med oss på nyårsafton.
Jag menar denna killen har varit med om en del han ar blivit utslängd av sina föräldrar och varit i drogträsket, nära döden och polisen efter sig och hade inga pengar, familj eller framtid. Tänkt er vad underbart han kommer må om han på något sätt kommer ut ur "träsket". Han kommer uppskatta allt så mycket mer än många person annars skulle, saker vi tycker bara är vanligt tycker han är helt fantastiskt.
Det ända farliga i att få denna känslan som han kan få är att man blir lätt faller över till den "onda sidan". Det viktiga är att hålla sig god och aldrig skada en medmänniska fysiskt eller psykiskt. Man måste uppskatta de man varit med om och lägga de i ryggsäcken för att dra ut på nya äventyr.
Det jag pratar om kan vara nånslags dröm värld som aldrig kommer att hända men därför finns de ju ingen anledning för alla människor att i alla fall försöka.
Jag kan inte förstå hur folk kan göra andra så onda saker. Vad är de dom får ut? Allt handlar om att förstå, skulle alla förstå skulle de vara bra, men folk verkar blunda. Dom är rädda, instängda.
Hur drar man nya gränser, hur utvecklas man utan att veta? Jag menar empati kan man ju ha och förståelse men man kan väl inte ha full förståelse om man inte har varit med om de.
Ta mig t.ex. så som jag har det nu är lyx för många. Jag kan inte skriva klagoinlägg egentligen för jag har ingen aning om någonting.
I alla fall de här är ett klagoinlägg. Ifrån den underbara dagen så börjar de nu bli lite värre. Jag är helt pank, har ingeting. Jag har fått dela upp mina pasta paket så jag klarar mig en vecka till men de kommer bli tight alltså och de är ju inte på tala om att äta två gånger om dagen utan det är en gång.
Så nu när jag står på jobb är jag både hungrig, snurrig och trött. Alltså svälter de gör jag inte eller så jag har ju mat så jag tror jag klarar mig men sen kan man väl leva längre än en vecka på bara vatten så de är lugnt.
Det som är synd är att allt drabbas av de. Det är svårt att vara social och aktivera sig men ställer in sig på slowmode och låter bara tiden gå medans man halvsover igenom dagarna och nätterna för man kan inte sova om nätterna heller för då ligger man och är hungrig så allt är bara halvvägs.
Jag har ingen ät störning jag är bara helt jävla pank, pank, pank.
Om man ska se det positivt så är det också en upplevelse men också den bara halvdan. Om man ska få den riktiga känlsan måste man vara uteliggare och inte ha någon att vända sig till om pengar.
Då mina damer och herrar då förstår man, då vet man vad de innebär. Egentligen är jag ju bara en lite mer fattig ungdom än medelmåttet och gillar att skriva, vilket är varför ni vet detta nu. Jag ser mig egentligen som en gnällig ungdom/man (vet inte riktigt vad man är när man är 21 hehe halvdan kanske) som har alla möjligheterna i världen.
Jag menar jag har hela mitt liv i en resväska sen så har jag med gitarren men de är det enda jag har. Jag kan ta mig vart som helst på jorden och förmodligen få jobb med tanke på alla de olika jobben jag har haft och de betygen jag har.
Jag vill bara känna smärta, så jag nångång kan förstå dom som inte har nåt val. Jag har ett val och jag kan säga er att det är svårt att klara av att leva så här när du kan välja.
Det bästa för mig om jag vill veta är att ta bort mina val men de kommer att kräva en jävla scen och förmodligen ändring i personligheten som jag kanske inte kommer klara av att göra. Jag måste få alla att hata mig, alla mina broar till säkerhet måste bort och i mitt livs "projekt" att veta så blir det svårt. Min personlighet är från eget sätt synvinkel väldigt öppen men samtidigt instängd, vill att alla ska ha det bra, är väl medveten om lite av mina brister och försöker ändra på det hela tiden som tex döma folk innan man "känner dom", alla dömer och generaliserar hela tiden och så fort man ser någon men jag försöker bli bättre på det. Som nyår firade jag med jim och sen så någon som bodde i samma hostel som vi gjorde och hörde mig spela gitarr på morgonen. Så han stack fram huvudet från balkongen och såg helt förjävlig ut, typ trasiga dreadlooks och smutsiga kläder och ansikte men i alla fall så frågade han om en cigg och jag sa varsågod sen börja vi snacka och i slutet så frågade vad han skulle göra ikväll (nyårsafton) och han sa inget.
Så jag bjöd denna engelsktalande mannen till vårt rum. Han sa att han inte kunde komma men senare på kvällen hörde vi en mysko knackning på dörren och där stod han med ett sex pack öl i handen.
Han berättade att han var från London och hans familj ville inte umgås med han för han tog en massa drogor och levde länge i skiten i London, mycket bråk och sen snackade han om att det var mycket mord där och det gillade han inte så han drog därifrån.
Denna engelsman drog efter London till Paris där han på något sätt snott en bil och var efterlyst av polisen. Han hade dumpat bilen och var nu i Barcelona med oss på nyårsafton.
Jag menar denna killen har varit med om en del han ar blivit utslängd av sina föräldrar och varit i drogträsket, nära döden och polisen efter sig och hade inga pengar, familj eller framtid. Tänkt er vad underbart han kommer må om han på något sätt kommer ut ur "träsket". Han kommer uppskatta allt så mycket mer än många person annars skulle, saker vi tycker bara är vanligt tycker han är helt fantastiskt.
Det ända farliga i att få denna känslan som han kan få är att man blir lätt faller över till den "onda sidan". Det viktiga är att hålla sig god och aldrig skada en medmänniska fysiskt eller psykiskt. Man måste uppskatta de man varit med om och lägga de i ryggsäcken för att dra ut på nya äventyr.
Det jag pratar om kan vara nånslags dröm värld som aldrig kommer att hända men därför finns de ju ingen anledning för alla människor att i alla fall försöka.
Jag kan inte förstå hur folk kan göra andra så onda saker. Vad är de dom får ut? Allt handlar om att förstå, skulle alla förstå skulle de vara bra, men folk verkar blunda. Dom är rädda, instängda.
Hur drar man nya gränser, hur utvecklas man utan att veta? Jag menar empati kan man ju ha och förståelse men man kan väl inte ha full förståelse om man inte har varit med om de.
Ta mig t.ex. så som jag har det nu är lyx för många. Jag kan inte skriva klagoinlägg egentligen för jag har ingen aning om någonting.
tirsdag 3. mars 2009
Efter jobbet kom jag hem och lagade spagetti med andra halvan av tonfisk burken.
Idag har varit en bra dag. Inledde med att gå upp och duscha sen så gjorde jag faktiskt så att jag gjorde mig spagetti för jag har inte mer pengar så jag kan inte käka frukost hehe de har jag inte ätit på flera veckor. Nu när jag tänker på de har jag inte ätit nåt bröd i norge eller frukost pålägg.
Men i alla fall de kändes jävligt bra, lite spagetti och sen chilla vid datorn.
För att sedan glida neråt mot stan och de var faktiskt så varmt att jag tog av mig jackan medans jag stampla mot butiken för att hämta min plånbok som jag glömde på jobbet. Var tvungen att göra de för jag var några dagar försenad med hyran.
Sen så kom jag tillbaka på jobbet efter besöket på Nordea vid 11.00 så de var precis att jag hann öppna butiken.
Sen så kom de en tjej till butiken som jag sålde en t-shirt till men de hade jag kunnat göra bättre men sen kom de en annan tjej som jag verkligen fick kontakt med och de var hur trevligt som helst. Vi snackade i typ en timme.
Sen hände de lite andra saker som man inte skriver om. Men de lyckades inte förstöra min underbara dag.
Efter jobbet kom jag hem och lagade spagetti med andra halvan av tonfisk burken. När jag väl lyckats äta upp min måltid så satte jag mig på mitt rum och då kom Erik och sa "looner". Han hade precis kommit hem från Offshore så de är första gången jag träffat han.
Så jag tog min positiva attityd som jag fått av dagen och allt mitt mod och satte mig med Erik och Nick och snacka och äta.
En mycket trevlig och underbar dag. De är såna här dagar mina damer och herrar ni måste lära er uppskatta. Så bra som du mår nu just i en sån här speciel dag så bra är en av dom bästa dagarna i ditt liv. Ta vara på dom dagarna. De är svårt att hitta toppendagar.
Så jag har tagit nytta av min toppendag och lärt mig känna två stycken nya kompisar.
Men i alla fall de kändes jävligt bra, lite spagetti och sen chilla vid datorn.
För att sedan glida neråt mot stan och de var faktiskt så varmt att jag tog av mig jackan medans jag stampla mot butiken för att hämta min plånbok som jag glömde på jobbet. Var tvungen att göra de för jag var några dagar försenad med hyran.
Sen så kom jag tillbaka på jobbet efter besöket på Nordea vid 11.00 så de var precis att jag hann öppna butiken.
Sen så kom de en tjej till butiken som jag sålde en t-shirt till men de hade jag kunnat göra bättre men sen kom de en annan tjej som jag verkligen fick kontakt med och de var hur trevligt som helst. Vi snackade i typ en timme.
Sen hände de lite andra saker som man inte skriver om. Men de lyckades inte förstöra min underbara dag.
Efter jobbet kom jag hem och lagade spagetti med andra halvan av tonfisk burken. När jag väl lyckats äta upp min måltid så satte jag mig på mitt rum och då kom Erik och sa "looner". Han hade precis kommit hem från Offshore så de är första gången jag träffat han.
Så jag tog min positiva attityd som jag fått av dagen och allt mitt mod och satte mig med Erik och Nick och snacka och äta.
En mycket trevlig och underbar dag. De är såna här dagar mina damer och herrar ni måste lära er uppskatta. Så bra som du mår nu just i en sån här speciel dag så bra är en av dom bästa dagarna i ditt liv. Ta vara på dom dagarna. De är svårt att hitta toppendagar.
Så jag har tagit nytta av min toppendag och lärt mig känna två stycken nya kompisar.
fredag 27. februar 2009
http://victorboken.blogspot.com/
Just de en blog jag har lite dikter på!
http://victorboken.blogspot.com/
typ sånt jag skrivit nu sen jag reste från sverige i kronologisk ordning första är typ första dagen.
http://victorboken.blogspot.com/
typ sånt jag skrivit nu sen jag reste från sverige i kronologisk ordning första är typ första dagen.
torsdag 26. februar 2009
Där ser ni hur rädd jag är för döden. Skit rädd!!!
Jaha mina vänner jag säg då de vad tiden går fort. Alltså veckorna bara går och går. Man påminner sig själv hela tiden när folk kommer och frågar hur länge butiken har funnits här i Stavanger.
Typ varje fredag så blir de en vecka mer och sen två veckor, helt sjukt. Jag är som en zombie, allt bara flyger förbi en. Allt annat går snabbt och du går på slowmotion. Alltså gud vad jag segar jag bara står i butiken och kör samma sak hela tiden och på nätterna eller ja kvällarna ser likadanna ut också....
Jag utvecklas inte som människa utan jag barar står stilla meddans allt bara utvecklas. Skulle du vara nöjd med de? Skulle du sträva efter utveckling och göra nåt?
Ne jag har rätt trevligt egentligen. Jag menar jag är ju 21 år och bara stannar i min ålder medans alla ni andra blir gamla. Hur känner du dig då?
Jag tror alltid jag kommer vara 21 år. Jag kommer aldrig bli äldre.
Jag är så rädd för ålder.
Jag ville ju inte se alla åldras medans jag bara stannar, Då kommer ju alla dö innan mig och de pallar jag inte.
Där ser ni hur rädd jag är för döden. Skit rädd!!!
Folk kan ju inte börja dö runt omkring mig medans jag bara blir yngre.
Det är typ de som kan rubba min ålder. Jag mognar bara så fort nån som jag har känslor dör. Det är de enda stadiet i mitt liv jag åldrats och de är därför jag är 21 annars hade jag varit 8 liksom.
De vill säga de enda riktiga gångerna jag tagit och mognat är när nån i min famlij dött.
Och detta betyder lite som jag tänkt på, att de enda människorna som är riktigt utvecklade och de som förstår hur allt är. De har förstått. De har smakat på de goda men de är lätt de är bara leva.
Men den känslan av att känna smärta och förstå (mogna) då har man varit med om mycket smärta.
Japps men annars är allt bra. Jag sitter här och skriver av mig lite. Jag koncentrerar mig inte alls på vad jag skriver och kan verkligen förstå om de är svårt att hänga med.
Men de är lugnt hörni de är bara jag som skriver och tänker på nåt annat. Jag lyssnar på musik när jag skriver jag spelar gitarr jag äter medans jag skriver. Så jag har liksom tusen saker på gång samtidigt. De är därför de blir som de blir.
TJAa
Typ varje fredag så blir de en vecka mer och sen två veckor, helt sjukt. Jag är som en zombie, allt bara flyger förbi en. Allt annat går snabbt och du går på slowmotion. Alltså gud vad jag segar jag bara står i butiken och kör samma sak hela tiden och på nätterna eller ja kvällarna ser likadanna ut också....
Jag utvecklas inte som människa utan jag barar står stilla meddans allt bara utvecklas. Skulle du vara nöjd med de? Skulle du sträva efter utveckling och göra nåt?
Ne jag har rätt trevligt egentligen. Jag menar jag är ju 21 år och bara stannar i min ålder medans alla ni andra blir gamla. Hur känner du dig då?
Jag tror alltid jag kommer vara 21 år. Jag kommer aldrig bli äldre.
Jag är så rädd för ålder.
Jag ville ju inte se alla åldras medans jag bara stannar, Då kommer ju alla dö innan mig och de pallar jag inte.
Där ser ni hur rädd jag är för döden. Skit rädd!!!
Folk kan ju inte börja dö runt omkring mig medans jag bara blir yngre.
Det är typ de som kan rubba min ålder. Jag mognar bara så fort nån som jag har känslor dör. Det är de enda stadiet i mitt liv jag åldrats och de är därför jag är 21 annars hade jag varit 8 liksom.
De vill säga de enda riktiga gångerna jag tagit och mognat är när nån i min famlij dött.
Och detta betyder lite som jag tänkt på, att de enda människorna som är riktigt utvecklade och de som förstår hur allt är. De har förstått. De har smakat på de goda men de är lätt de är bara leva.
Men den känslan av att känna smärta och förstå (mogna) då har man varit med om mycket smärta.
Japps men annars är allt bra. Jag sitter här och skriver av mig lite. Jag koncentrerar mig inte alls på vad jag skriver och kan verkligen förstå om de är svårt att hänga med.
Men de är lugnt hörni de är bara jag som skriver och tänker på nåt annat. Jag lyssnar på musik när jag skriver jag spelar gitarr jag äter medans jag skriver. Så jag har liksom tusen saker på gång samtidigt. De är därför de blir som de blir.
TJAa
onsdag 25. februar 2009
Master jammin
Okey jag blev sjukt sugen att skriva musik och jag kom inte på nån kul grej men sen så kom den genialiske iden att jag skulle freestyla. Typ jamma.
Så samtidigt som jag sitter med cigaretten i mun och gitarren i min famn så ska jag gå loss, have a nice trip!
When you look at him on the outside
His fat and rich
You look at him
You look at him
You look at him
Dont get stuck on him, his a fake
Like you and me
His buisness is dirty, money of blood
Just like us you see
One day you will have enough of him
as of you
Wandering in rubber shoes uphill to where it always rains
Stars and rainbows cross eachother and by the water lays a lion
There you where, my one true moon. Holding you in my arms.
The same cloth we all wear here, thats a rule!
I know this man that was a hero back in the days. He were a trustworthy guy.
Until one days when he decived his village and became a murdurer. He killed his mum. For money.
Sad case!
Oj nehe nu ha jag skrivit av mig.
Vet någon vad det handlar om?
Så samtidigt som jag sitter med cigaretten i mun och gitarren i min famn så ska jag gå loss, have a nice trip!
When you look at him on the outside
His fat and rich
You look at him
You look at him
You look at him
Dont get stuck on him, his a fake
Like you and me
His buisness is dirty, money of blood
Just like us you see
One day you will have enough of him
as of you
Wandering in rubber shoes uphill to where it always rains
Stars and rainbows cross eachother and by the water lays a lion
There you where, my one true moon. Holding you in my arms.
The same cloth we all wear here, thats a rule!
I know this man that was a hero back in the days. He were a trustworthy guy.
Until one days when he decived his village and became a murdurer. He killed his mum. For money.
Sad case!
Oj nehe nu ha jag skrivit av mig.
Vet någon vad det handlar om?
tirsdag 24. februar 2009
Narnia 1 är bra! Kapten Victor mår underbart! Bästa betyg till mina Micropopcorn!
Jaha tillbaka här framtför datorn med blogspot hemsida uppe, var ett tag sen de.
Jag vet inte riktigt vad den s.k. röda tråden är med denna bloggen eller om jag skriver överhuvudtaget något snarliknande saker som då återkommer och återkommer.
Tror nog mest jag klickar in här i vilket känsloläge som helst, fast jag skulle nog vilja säga att jag skriver mest bara av mig.
Jag kräver absolut ingen respons (visst kan vara kul om nån läset och jag har ändå en följare och de räcker lagom för mig). Gör mest detta i eget syfte vilket kan tyckas egoistiskt men ursäkta, gå vidare, så är det faktiskt.
Idag tänkte jag att jag skulle betygsätta min "Eldorado Micro Popcorn" och berätta om två saker.
Sak 1: är om varför filmen Narnia 1 (med dubbad tal till svenska) är bra.
Sak 2: är vad som sker med Kapten Victor nuförtiden.
Okey efter ungefär 2 enter slag på tangentbordet och nån eller några sekunder så rangordnade jag följden följande.
Först berätta om Narnia sen Kapten och efter de så avsluta lite klatchigt med att betygsätta popcorn.
Ikväll ska jag återigen kolla på filmen Narnia som jag tycker är väldigt bra. Man helt enkelt bara rullar in i filmen och blir direkt en av dom i sin egna lilla drömvärld. Fruktansvärt intressent påhitt av hon/han som kom på berättelsen. Detta för mig är väldigt fascinerande, hur fan kommer man bara på de?.
Men i alla fall en helt otroligt fin berättelse, helt klart värt att slänga ett öga på. Den får 5 "I Victors Huvud" av 5 möjliga.
Vad som sker med en kapten som mig, hmm låt mig tänka. Jag har kommit på en plan B som är super hemlig så berätta den inte för någon, ok? Men min plan B går ut på att om något skiter sig så ska jag börja plugga (vilket jag i och för sig hatar, men när de skiter sig så skiter de sig för victor pettersson så då vill han hellre plugga än dö eller ja så ni vet) i Lund.
Jag har varit lite väl struktuerad på ett finare uttrtyckt sätt på jobbet vilket jag måste bli sämre på för annars kan jag inte göra mer än en sak i taget, men detta håller på att bli bättre måste jag också meddela så ur denna går jag med 1-0 till mig.
Annars ser kvällarna likadana ut allihop, inget skiljer sig från de annorlunda. Jag tror jag är för mycket äventyrare för att leva så här, jag menar börja känna mig som han i "American Buety"
och då är det illa.
Detta tar dock inget poäng för det har jag vant mig till så det innebär att just nu känns det helt okey. Först jag kommit på en B plan vilket ger mig 1 poäng och sen är jag börjar bli bättre på jobbet vilket innebär att från 0 som är dåligt och tråkigt som fan så har jag 2 poäng vilket är helt underbart.
Så kapten victor mår underbart.
Siste men inte minst har vi mina popcorn som ligger lite halvkalla brevid mig i sängen, jag måste ju ge dom ett betyg.
Mitt slutgiltiga betyg blir 5 "I Victors Huvud" av 5 möjliga. Egentligen ger jag dom 5 mest bra för att vara snäll mot popcornen så dom inte känner sig dåliga och att jag inte vill vara snål.
Egentligen var de bara 4 men de skriver jag inte ner så då tar inte popcornen illa upp. Jag menar dom var lite kalla, hade varit godare om dom var varma.
Narnia 1 är bra!
Kapten Victor mår underbart!
Bästa betyg till mina Micropopcorn!
Jag vet inte riktigt vad den s.k. röda tråden är med denna bloggen eller om jag skriver överhuvudtaget något snarliknande saker som då återkommer och återkommer.
Tror nog mest jag klickar in här i vilket känsloläge som helst, fast jag skulle nog vilja säga att jag skriver mest bara av mig.
Jag kräver absolut ingen respons (visst kan vara kul om nån läset och jag har ändå en följare och de räcker lagom för mig). Gör mest detta i eget syfte vilket kan tyckas egoistiskt men ursäkta, gå vidare, så är det faktiskt.
Idag tänkte jag att jag skulle betygsätta min "Eldorado Micro Popcorn" och berätta om två saker.
Sak 1: är om varför filmen Narnia 1 (med dubbad tal till svenska) är bra.
Sak 2: är vad som sker med Kapten Victor nuförtiden.
Okey efter ungefär 2 enter slag på tangentbordet och nån eller några sekunder så rangordnade jag följden följande.
Först berätta om Narnia sen Kapten och efter de så avsluta lite klatchigt med att betygsätta popcorn.
Ikväll ska jag återigen kolla på filmen Narnia som jag tycker är väldigt bra. Man helt enkelt bara rullar in i filmen och blir direkt en av dom i sin egna lilla drömvärld. Fruktansvärt intressent påhitt av hon/han som kom på berättelsen. Detta för mig är väldigt fascinerande, hur fan kommer man bara på de?.
Men i alla fall en helt otroligt fin berättelse, helt klart värt att slänga ett öga på. Den får 5 "I Victors Huvud" av 5 möjliga.
Vad som sker med en kapten som mig, hmm låt mig tänka. Jag har kommit på en plan B som är super hemlig så berätta den inte för någon, ok? Men min plan B går ut på att om något skiter sig så ska jag börja plugga (vilket jag i och för sig hatar, men när de skiter sig så skiter de sig för victor pettersson så då vill han hellre plugga än dö eller ja så ni vet) i Lund.
Jag har varit lite väl struktuerad på ett finare uttrtyckt sätt på jobbet vilket jag måste bli sämre på för annars kan jag inte göra mer än en sak i taget, men detta håller på att bli bättre måste jag också meddela så ur denna går jag med 1-0 till mig.
Annars ser kvällarna likadana ut allihop, inget skiljer sig från de annorlunda. Jag tror jag är för mycket äventyrare för att leva så här, jag menar börja känna mig som han i "American Buety"
och då är det illa.
Detta tar dock inget poäng för det har jag vant mig till så det innebär att just nu känns det helt okey. Först jag kommit på en B plan vilket ger mig 1 poäng och sen är jag börjar bli bättre på jobbet vilket innebär att från 0 som är dåligt och tråkigt som fan så har jag 2 poäng vilket är helt underbart.
Så kapten victor mår underbart.
Siste men inte minst har vi mina popcorn som ligger lite halvkalla brevid mig i sängen, jag måste ju ge dom ett betyg.
Mitt slutgiltiga betyg blir 5 "I Victors Huvud" av 5 möjliga. Egentligen ger jag dom 5 mest bra för att vara snäll mot popcornen så dom inte känner sig dåliga och att jag inte vill vara snål.
Egentligen var de bara 4 men de skriver jag inte ner så då tar inte popcornen illa upp. Jag menar dom var lite kalla, hade varit godare om dom var varma.
Narnia 1 är bra!
Kapten Victor mår underbart!
Bästa betyg till mina Micropopcorn!
tirsdag 17. februar 2009
Jag skulle önska någon sa jag var duktig.
Den 16 februari 2009.
Har precis flyttat till en ny lägenhet eller kollektiv där det bor två styckan andra killar. Den som fixade lägenheten åt mig heter Erik och så den som visade mig runt när jag kom idag heter Nick och är från Australien.
Jag började med att laga mat för jag hade inte ätit mer än havrefras på hela dagen. Så jag gjorde ris med tonfisk och satte på projektorn som fanns i kollektivet. Det var Rambo på TV:n.
Sedan runt klockan 23.00 så blev jag rätt trött och begav mig till mitt rum som ligger på Sola gata 18, 4009 Stavanger för att sova.
Jag visste att det inte fanns något täcke eller kudde men jag börjar bli van vid det nu. Det var väldigt kallt i rummet så jag tog på mig mycket kläder sen la jag mina jeans och halsduk som kudde och till täcka var det svårare men natten innan fick jag sova över hos min lillebror och han kompisar och då använde jag två stycker jackor som täcke.
Så de jag gjorde var att jag tog min trenchcoat och en addidas WCT och när jag väl kommit till sängs så fick jag en obehaglig känsla av att vara misslyckad och ensam.
Det var mörkt och jag bor i ett helt hus med två stycken jag inte känner utan något annat än min resväska och gitarr som faktiskt är allt jag äger.
Då ville jag bara skriva av mig och tänkte ta en cigg och lite Cola så jag gick ut till det nya köket för att hämta askfat och på väg tillbaka kommer Nick ut ur sitt rum och frågar om jag hade täcke och kudde. Jag svarade självklart nej och då ordnade han det vilket jag tyckte var en mycket vänlig gest.
Detta fick mig att känna mig bättre men fortfarande lite seg i alla fall.
Jag har tusen saker att göra på jobbet men ingen som hjälper mig. Renatte som var butikschef tidigare hon gör absolut inget, hon har i och för sig mycket att tänka på just nu men jag tycker ändå man har ett ansvar. Cristian som är min chef bor i Trondheim och är helt omöjlig att få tag på.
Detta innebär för min del att jag har två butiker att sköta, inga hjälpande chefer och tusen andra saker att tänka på.
Sedan får jag höra av Jim att inget händer här och det sa han med en ton inte till mig utan åt mig. Då blir jag bara så jävla trött, vafan kan jag göra mer?
Och jag har absolut inga pengar heller och lever på absolut inget och så ser jag att Jim har shoppat nya kläder och festar även att han är skyldig mig en sådär 8000 kr eller nåt men de skiter han nog i om jag känner han rätt.
Rasmus min bror klarar knappt att kolla på mig. Han verkligen hatälskar mig. Ibland tycker han det är hur bra som helst när vi träffas och ringer till mig och allt men sen när vi varit ett tag så ser man verkligen hur mycket han hatar mig.
Så jag skiter i att be om Jims pengar för jag orkar inte. Han kommer aldrig ge mig dom i alla fall även att han har råd till kläder och fest medans jag knappt har råd med mat.
Undrar om han tänker på mig någonting alls nuförtiden?
Min lillebror kan knappt umgås eller prata med mig utan att få spel på mig och på jobbet så får jag ingen hjälp.
Nu när jag ligger här i sängen helt ensam och nu i alla fall med täcke och kudde så längtar jag hem eller kanske inte hem utan att vara barn igen samtidigt som jag släcker min andra cigarett inom 10 minuter och har "Pink Floyds" album "The Division Bell" på i min Ipod.
Jag börjar bli trött men kan inte sova och kollade just på klockan igen och den är 00.15. Då får jag helt plötsligt tvångstankar om att jag måste sova och de var precis så jag kände när jag hade sömnproblem.
Hoppas inte jag får det igen.
Men om man skulle skriva något som man önskar eller vill ska hända inom en kort framtid (för lågnt fram kan jag inte se för det är bara svart när jag tänker på framtiden).
Jag skulle önska att det gick bra för butiken.
Jag skulle önska att Rasmus (lillebror) blev bättre och att han och jag kan börja gilla att umgås.
Jag skulle önska att Jim betalde mina pengar för då skulle jag inte känna mig så övergiven av en vän (har inga pengar själv är det lugnt men om han är ute och festar och shoppar skulle det vara bättre om han tänkte på mig så jag skulle kunna äta nåt annat).
Jag skulle önska att det där molnet som verkar vara över mig och Jim försvann och vi kunde ha det sådär bra som vanligt.
Jag skulle önska att jag kunde vara med min minsta lillebror Mårten så att han slipper sakna mig och visa att jag älskar han.
Jag skulle önska att jag fick träffa mamma och pappa mer.
Jag skulle önska att alla skumma affärer och försenade betalningar skulle bli bra affärer istället.
Jag skulle önska att jag kommer trivas här i mitt nya rum.
Jag skulle önska att min moster kom tillbaka.
Jag skulle önska att Rasmus, Mårten, Mamma, Pappa och jag kunde vara förevigt.
Jag skulle önska att jag inte gråter nu.
Jag skulle önska att någon sa att jag var duktig.
Har precis flyttat till en ny lägenhet eller kollektiv där det bor två styckan andra killar. Den som fixade lägenheten åt mig heter Erik och så den som visade mig runt när jag kom idag heter Nick och är från Australien.
Jag började med att laga mat för jag hade inte ätit mer än havrefras på hela dagen. Så jag gjorde ris med tonfisk och satte på projektorn som fanns i kollektivet. Det var Rambo på TV:n.
Sedan runt klockan 23.00 så blev jag rätt trött och begav mig till mitt rum som ligger på Sola gata 18, 4009 Stavanger för att sova.
Jag visste att det inte fanns något täcke eller kudde men jag börjar bli van vid det nu. Det var väldigt kallt i rummet så jag tog på mig mycket kläder sen la jag mina jeans och halsduk som kudde och till täcka var det svårare men natten innan fick jag sova över hos min lillebror och han kompisar och då använde jag två stycker jackor som täcke.
Så de jag gjorde var att jag tog min trenchcoat och en addidas WCT och när jag väl kommit till sängs så fick jag en obehaglig känsla av att vara misslyckad och ensam.
Det var mörkt och jag bor i ett helt hus med två stycken jag inte känner utan något annat än min resväska och gitarr som faktiskt är allt jag äger.
Då ville jag bara skriva av mig och tänkte ta en cigg och lite Cola så jag gick ut till det nya köket för att hämta askfat och på väg tillbaka kommer Nick ut ur sitt rum och frågar om jag hade täcke och kudde. Jag svarade självklart nej och då ordnade han det vilket jag tyckte var en mycket vänlig gest.
Detta fick mig att känna mig bättre men fortfarande lite seg i alla fall.
Jag har tusen saker att göra på jobbet men ingen som hjälper mig. Renatte som var butikschef tidigare hon gör absolut inget, hon har i och för sig mycket att tänka på just nu men jag tycker ändå man har ett ansvar. Cristian som är min chef bor i Trondheim och är helt omöjlig att få tag på.
Detta innebär för min del att jag har två butiker att sköta, inga hjälpande chefer och tusen andra saker att tänka på.
Sedan får jag höra av Jim att inget händer här och det sa han med en ton inte till mig utan åt mig. Då blir jag bara så jävla trött, vafan kan jag göra mer?
Och jag har absolut inga pengar heller och lever på absolut inget och så ser jag att Jim har shoppat nya kläder och festar även att han är skyldig mig en sådär 8000 kr eller nåt men de skiter han nog i om jag känner han rätt.
Rasmus min bror klarar knappt att kolla på mig. Han verkligen hatälskar mig. Ibland tycker han det är hur bra som helst när vi träffas och ringer till mig och allt men sen när vi varit ett tag så ser man verkligen hur mycket han hatar mig.
Så jag skiter i att be om Jims pengar för jag orkar inte. Han kommer aldrig ge mig dom i alla fall även att han har råd till kläder och fest medans jag knappt har råd med mat.
Undrar om han tänker på mig någonting alls nuförtiden?
Min lillebror kan knappt umgås eller prata med mig utan att få spel på mig och på jobbet så får jag ingen hjälp.
Nu när jag ligger här i sängen helt ensam och nu i alla fall med täcke och kudde så längtar jag hem eller kanske inte hem utan att vara barn igen samtidigt som jag släcker min andra cigarett inom 10 minuter och har "Pink Floyds" album "The Division Bell" på i min Ipod.
Jag börjar bli trött men kan inte sova och kollade just på klockan igen och den är 00.15. Då får jag helt plötsligt tvångstankar om att jag måste sova och de var precis så jag kände när jag hade sömnproblem.
Hoppas inte jag får det igen.
Men om man skulle skriva något som man önskar eller vill ska hända inom en kort framtid (för lågnt fram kan jag inte se för det är bara svart när jag tänker på framtiden).
Jag skulle önska att det gick bra för butiken.
Jag skulle önska att Rasmus (lillebror) blev bättre och att han och jag kan börja gilla att umgås.
Jag skulle önska att Jim betalde mina pengar för då skulle jag inte känna mig så övergiven av en vän (har inga pengar själv är det lugnt men om han är ute och festar och shoppar skulle det vara bättre om han tänkte på mig så jag skulle kunna äta nåt annat).
Jag skulle önska att det där molnet som verkar vara över mig och Jim försvann och vi kunde ha det sådär bra som vanligt.
Jag skulle önska att jag kunde vara med min minsta lillebror Mårten så att han slipper sakna mig och visa att jag älskar han.
Jag skulle önska att jag fick träffa mamma och pappa mer.
Jag skulle önska att alla skumma affärer och försenade betalningar skulle bli bra affärer istället.
Jag skulle önska att jag kommer trivas här i mitt nya rum.
Jag skulle önska att min moster kom tillbaka.
Jag skulle önska att Rasmus, Mårten, Mamma, Pappa och jag kunde vara förevigt.
Jag skulle önska att jag inte gråter nu.
Jag skulle önska att någon sa att jag var duktig.
søndag 15. februar 2009
Idag ska jag flytta. Nu är de bara 5 minuter kvar...
Idag ska jag flytta.
Söndag är de idag.
Den 15/2 -09 är de idag.
Då ska jag flytta.
Jag har bott i nåt hus som jag fick låna av en kille medans han satt inne. Här har jag bott i cirka 3 veckor. Har faktiskt inte riktigt än listat ut vad stället heter, jag tror de är nära Smeahia lite utanför Stavanger. Skit dyrt att åka bussen de kostar 39:- norska kr och tar typ 40 minuter.
Så jag kommer spara lite pengar nu på de och de är bra för jag är i behov av de just nu.
Min kost här i Stavanger har väl varit lite sådär. Jag började nån vecka med tonfisk och snabb ris med mycket ketchup och knäckbröd med jätte mycket smör för det tycker jag om.
Sen gick de över till tonfisk och makaroner och de sen samma tillbehör men de var faktiskt super gott med den variationen.
När man var jätte hungrig så fanns de i början godis och chocklad som han hade kvar men det blev snabbt upp ätit, tror nästan de var första veckan. Sen så när detta också var slut så fanns jag en gammal burk med nougate smör och då var jag tvungen att improvisera för jag var både hunrig och sugen på något gott.
Så då tänkte jag för att tillfredsställa mina behov så tog jag knäckebröd (för att stoppa hungern) med nougate smör på (för att stoppa suget).
Detta tyckte jag var en toppen idè!
Under min lediga tid från jobbet dessa tre veckor har också förändrats.
HE! HE!
De är så man tydligt ser att vi människor behöver förändring för att tillfredställas vilket i sin tur visar att ingeting varar förevigt.
Men i alla fall så började jag med att åka denna bussresan hem som tar sin tid. För att under resans gång verkligen se fram emot att jag skulle vara ledig så var jag tvungen att komma på positiva saker med att vara ledig från jobbet.
Så de jag gjorde var att jag började se fram emot vanliga saker som man egentligen inte tänker ska ta så mycket tid. Som tex att jag ville äta länge så att tiden gick för att jag ville det skulle bli morgon så jag fick jobba.
Sen så den första veckan kollar jag bara på tv 3 norge för satelitten som finns här är typ sönder så man kan inte kolla på någon annan kanal.
Men det går fruktansvärt dåliga tv-program där så efter första veckan så behövde jag också variation i detta och det jag gjorde då var att jag började använda datorn för att se på film.
Det var hur bra som helst efter första veckan här. Jag hade bytt maträtt och börjat kolla film på datorn, helt underbart!
Då lekte livet lite med en och tog tag i en med en vindpust. Detta varade i ungefär 2 veckor och nu är vi här idag. Söndagen den 15/2 -09. Så det tog mig en vecka att trivas sen så tyckte jag de var super bra.
Men självklart de var ju ensamt men de var det även den första veckan men de blev bättre och bättre. Jag funderar lite på varför och tror de berodde på att jag lärde mig under tidens gång att leva med tanken på att vara ensam under resten av sitt liv.
Inte så att jag tror jag kommer vara de för nu ska jag ju ut på andra äventyr. Men just under de här tre veckorna kändes de hela tiden som de skulle bli ensamt resten av livet.
När jag väl accepterade denna tanken så kunde jag hitta på varitioner i vardagen som jag levde i.
Så nu när jag har ungefär 20 minuter kvar i detta huset så gör det med ett leende för jag haft det bra här och även mot de nya äventyren jag är på väg mot.
Jag började dagen med en cider med lite alkhol i (men de smakar läsk). Sedan efter den vanliga morgon cigaretten så började jag städa.
När jag väl städat klart och hade bara vika in kläderna och jätte lite packning kvar att packa ner så tog jag ett bad i det high tech badkaret som jag sneglat på de här tre veckorna men aldrig vågat testa.
Det var hur bra som helst även att varmvattnet tog slut när de precis börjat täcka benen och fick avsluta med att skölja av mig i kall vatten.
Efter det sköna badet så spenderade jag en lång tid på håret och fick verkligen till det sådär som Elvis har de och var nöjd.
När jag gjort de så tog jag på mig lite parfym och lite vax i håret så jag var ren och fin till invigningen av mitt nya rum i ett kollektiv 10 minuter från Stavanger centrum.
Packade och gjorde allt klart och mina saker står i mitten av rummet. Det är bara ta på sig jackan och gå när min lillebrors kompisar kommer och hämtar mig.
Och nu innan jag ska åka till mitt "nerlagda konstmuseums korridorsrum" så spenderar jag lite tid på bloggen.
Nu är de bara 5 minuter kvar....
Söndag är de idag.
Den 15/2 -09 är de idag.
Då ska jag flytta.
Jag har bott i nåt hus som jag fick låna av en kille medans han satt inne. Här har jag bott i cirka 3 veckor. Har faktiskt inte riktigt än listat ut vad stället heter, jag tror de är nära Smeahia lite utanför Stavanger. Skit dyrt att åka bussen de kostar 39:- norska kr och tar typ 40 minuter.
Så jag kommer spara lite pengar nu på de och de är bra för jag är i behov av de just nu.
Min kost här i Stavanger har väl varit lite sådär. Jag började nån vecka med tonfisk och snabb ris med mycket ketchup och knäckbröd med jätte mycket smör för det tycker jag om.
Sen gick de över till tonfisk och makaroner och de sen samma tillbehör men de var faktiskt super gott med den variationen.
När man var jätte hungrig så fanns de i början godis och chocklad som han hade kvar men det blev snabbt upp ätit, tror nästan de var första veckan. Sen så när detta också var slut så fanns jag en gammal burk med nougate smör och då var jag tvungen att improvisera för jag var både hunrig och sugen på något gott.
Så då tänkte jag för att tillfredsställa mina behov så tog jag knäckebröd (för att stoppa hungern) med nougate smör på (för att stoppa suget).
Detta tyckte jag var en toppen idè!
Under min lediga tid från jobbet dessa tre veckor har också förändrats.
HE! HE!
De är så man tydligt ser att vi människor behöver förändring för att tillfredställas vilket i sin tur visar att ingeting varar förevigt.
Men i alla fall så började jag med att åka denna bussresan hem som tar sin tid. För att under resans gång verkligen se fram emot att jag skulle vara ledig så var jag tvungen att komma på positiva saker med att vara ledig från jobbet.
Så de jag gjorde var att jag började se fram emot vanliga saker som man egentligen inte tänker ska ta så mycket tid. Som tex att jag ville äta länge så att tiden gick för att jag ville det skulle bli morgon så jag fick jobba.
Sen så den första veckan kollar jag bara på tv 3 norge för satelitten som finns här är typ sönder så man kan inte kolla på någon annan kanal.
Men det går fruktansvärt dåliga tv-program där så efter första veckan så behövde jag också variation i detta och det jag gjorde då var att jag började använda datorn för att se på film.
Det var hur bra som helst efter första veckan här. Jag hade bytt maträtt och börjat kolla film på datorn, helt underbart!
Då lekte livet lite med en och tog tag i en med en vindpust. Detta varade i ungefär 2 veckor och nu är vi här idag. Söndagen den 15/2 -09. Så det tog mig en vecka att trivas sen så tyckte jag de var super bra.
Men självklart de var ju ensamt men de var det även den första veckan men de blev bättre och bättre. Jag funderar lite på varför och tror de berodde på att jag lärde mig under tidens gång att leva med tanken på att vara ensam under resten av sitt liv.
Inte så att jag tror jag kommer vara de för nu ska jag ju ut på andra äventyr. Men just under de här tre veckorna kändes de hela tiden som de skulle bli ensamt resten av livet.
När jag väl accepterade denna tanken så kunde jag hitta på varitioner i vardagen som jag levde i.
Så nu när jag har ungefär 20 minuter kvar i detta huset så gör det med ett leende för jag haft det bra här och även mot de nya äventyren jag är på väg mot.
Jag började dagen med en cider med lite alkhol i (men de smakar läsk). Sedan efter den vanliga morgon cigaretten så började jag städa.
När jag väl städat klart och hade bara vika in kläderna och jätte lite packning kvar att packa ner så tog jag ett bad i det high tech badkaret som jag sneglat på de här tre veckorna men aldrig vågat testa.
Det var hur bra som helst även att varmvattnet tog slut när de precis börjat täcka benen och fick avsluta med att skölja av mig i kall vatten.
Efter det sköna badet så spenderade jag en lång tid på håret och fick verkligen till det sådär som Elvis har de och var nöjd.
När jag gjort de så tog jag på mig lite parfym och lite vax i håret så jag var ren och fin till invigningen av mitt nya rum i ett kollektiv 10 minuter från Stavanger centrum.
Packade och gjorde allt klart och mina saker står i mitten av rummet. Det är bara ta på sig jackan och gå när min lillebrors kompisar kommer och hämtar mig.
Och nu innan jag ska åka till mitt "nerlagda konstmuseums korridorsrum" så spenderar jag lite tid på bloggen.
Nu är de bara 5 minuter kvar....
Att inte göra någonting är ditt öde ända tills de du ändrar på ditt öde och gör nåt.
Jag tror på ödet.
Jag tror vi formar vårt egna öde.
Jag tror vi kan forma de och ändra de.
Jag tror att ödet är inget.
Jag tror de är två saker ödet bestämmer själv.
Liv och död.
Jag tror att annars är ödet att göra inget
och så fort du gör nåt så formar du ditt öde.
Jag tror dubbelt.
För om ditt öde är att göra inget, kallas de då öde?
Min konflikt bottnar i att jag tror att ödet är att göra inget samtidigt som jag tror på ödet
och att de kan kopplas till allt vi gör.
Det måste ju stämma. För om du kan ändra och forma ditt öde, så är ditt öde att göra inget. För så fort du gör nåt så ändrar du ditt öde och du ändrar det hela tiden.
Men när du väl inte gör nåt så lever du ditt öde utan anstränging och under avkopplingen men så fort du gör nåt så ändrar du ditt öde vilket alldeles för en sekund sedan var att inte göra nåt men då var de ditt öde.
Att inte göra någonting är ditt öde ända tills de du ändrar på ditt öde och gör nåt.
Så jag önskar att även dagarna var nätter.
Ibland önskar jag dagarna var nätter.
Tänk vad skönt de skulle varit.
Man behöver inte förvänta sig några samtal och man kan ha de lugnt och stilla.
Sen på toppen av allt så är det mörkt, hela atmosfären kring dig ändras. Folks problem idag.
De kan verkligen inte slappna av på dagen. Jag menar för i tiden när man slutat jobbet hade man inga telefoner och man hade gjort ett hederligt kroppsarbete som pågått under hela dagen.
Tiden på kl. slår 18.00 och de börjar bli sådär sommar mörkt och mysigt ute, nånstans mellan juni, juli månad.
Nyklippt gräs luktar de och din far har tänt på grillen. Du har ändå inte möjligheten att slappna av helt.
Folk kan få tag på dig, hemska saker kan du få meddelanden om medetsamma även att de hade kunnat vänta tills imon. Som te.x om din farmor ringer hem och farfar har dött. Då blir man ju hur stressig som helst precis efter och till och med under samtalet.
Men förr i tiden fick du ju vänta tills den dagen man hade tagit sin häst och vagn och var på väg dit för att äta söndagsmiddagen som man alltid äter just på söndagarna hemma hos farmor.
Det jag vill få fram det är att stunden av total avslappning nu för tiden just under en speciell stund är väldigt svårt att få uppleva, nu under det så kallade 2000-talet.
Detta är för att oavsett nångång på dygnet. Man är alltid tillgänglig.
Och ja detta är inte nån sån här "men stäng av mobil telefonen då, idiot!" utan de har inget med den att göra.
För tänk dig själv även att du har den avstängd så är du ändå tillgänglig för andra när som helst. Jag menar "Allan Svensson, 51 massmördare och kvinnohatare" som bor 5 minuter med bil från dig kan komma hem till dig när som helst och hämta dig och "Vladmir från Ryssland som håller på med trafficing" kan ta sitt privata flygplan och hämta dig på lika kort tid som flygtiden från Ryssland till Sverige och bil- eller helikopterresan från närmaste flygplats.
Detta är sjuka saker alltså.
För i tiden, då var de förmodligen mycket mer folk som kunde njuta mot kvällsgyningen och verkligen ta de lugnt och njuta av maten som de blev serverade den där sommarkvällen i Juni.
Jag undar verkligen hur de känns.
Vet du?
Gå man nu tillbaka i den här texten och ser vad jag skrivit kan man väl anta att jag är lite paranoid.
Det är väldigt inressant att upptäcka en sån sak hos sig själv och försöka ta lärdom av. Som alkholisterna säger:
-Att erkänna de är första steget till att bättras.
Så de jag får göra är förmodligen att ta någon såndär jävla avslappningskurs eller nåt för att så att säga "träna" på att bli avslappnad!
Eller är det som en fjortonåring skulle skriva om hon hade fria fingrar "jag behöver hjälp av en psokolog" grej pga att jag är paranoid.
Anledningen till att jag i detta fallet tog alternativ nr.1 (avslappningskurs) och skrev om först var att redan då tänkt att jag kan inte börja med att skriva alternativ nr. 2 (psykolog) för att då skulle ni uppfatta mig som de och döma och agera allt ni gör med eller emot mig som om att jag behövde hjälp.
Det var anledning till att jag startade med att säga avslappningskurs.
Jag tycker det är mysigt med kvällar och det känns i alla fall bättre då. Så jag önskar att även dagarna var nätter.
Tänk vad skönt de skulle varit.
Man behöver inte förvänta sig några samtal och man kan ha de lugnt och stilla.
Sen på toppen av allt så är det mörkt, hela atmosfären kring dig ändras. Folks problem idag.
De kan verkligen inte slappna av på dagen. Jag menar för i tiden när man slutat jobbet hade man inga telefoner och man hade gjort ett hederligt kroppsarbete som pågått under hela dagen.
Tiden på kl. slår 18.00 och de börjar bli sådär sommar mörkt och mysigt ute, nånstans mellan juni, juli månad.
Nyklippt gräs luktar de och din far har tänt på grillen. Du har ändå inte möjligheten att slappna av helt.
Folk kan få tag på dig, hemska saker kan du få meddelanden om medetsamma även att de hade kunnat vänta tills imon. Som te.x om din farmor ringer hem och farfar har dött. Då blir man ju hur stressig som helst precis efter och till och med under samtalet.
Men förr i tiden fick du ju vänta tills den dagen man hade tagit sin häst och vagn och var på väg dit för att äta söndagsmiddagen som man alltid äter just på söndagarna hemma hos farmor.
Det jag vill få fram det är att stunden av total avslappning nu för tiden just under en speciell stund är väldigt svårt att få uppleva, nu under det så kallade 2000-talet.
Detta är för att oavsett nångång på dygnet. Man är alltid tillgänglig.
Och ja detta är inte nån sån här "men stäng av mobil telefonen då, idiot!" utan de har inget med den att göra.
För tänk dig själv även att du har den avstängd så är du ändå tillgänglig för andra när som helst. Jag menar "Allan Svensson, 51 massmördare och kvinnohatare" som bor 5 minuter med bil från dig kan komma hem till dig när som helst och hämta dig och "Vladmir från Ryssland som håller på med trafficing" kan ta sitt privata flygplan och hämta dig på lika kort tid som flygtiden från Ryssland till Sverige och bil- eller helikopterresan från närmaste flygplats.
Detta är sjuka saker alltså.
För i tiden, då var de förmodligen mycket mer folk som kunde njuta mot kvällsgyningen och verkligen ta de lugnt och njuta av maten som de blev serverade den där sommarkvällen i Juni.
Jag undar verkligen hur de känns.
Vet du?
Gå man nu tillbaka i den här texten och ser vad jag skrivit kan man väl anta att jag är lite paranoid.
Det är väldigt inressant att upptäcka en sån sak hos sig själv och försöka ta lärdom av. Som alkholisterna säger:
-Att erkänna de är första steget till att bättras.
Så de jag får göra är förmodligen att ta någon såndär jävla avslappningskurs eller nåt för att så att säga "träna" på att bli avslappnad!
Eller är det som en fjortonåring skulle skriva om hon hade fria fingrar "jag behöver hjälp av en psokolog" grej pga att jag är paranoid.
Anledningen till att jag i detta fallet tog alternativ nr.1 (avslappningskurs) och skrev om först var att redan då tänkt att jag kan inte börja med att skriva alternativ nr. 2 (psykolog) för att då skulle ni uppfatta mig som de och döma och agera allt ni gör med eller emot mig som om att jag behövde hjälp.
Det var anledning till att jag startade med att säga avslappningskurs.
Jag tycker det är mysigt med kvällar och det känns i alla fall bättre då. Så jag önskar att även dagarna var nätter.
mandag 9. februar 2009
Abonner på:
Innlegg (Atom)