Så jag önskar att även dagarna var nätter.

Ibland önskar jag dagarna var nätter.
Tänk vad skönt de skulle varit.
Man behöver inte förvänta sig några samtal och man kan ha de lugnt och stilla.
Sen på toppen av allt så är det mörkt, hela atmosfären kring dig ändras. Folks problem idag.

De kan verkligen inte slappna av på dagen. Jag menar för i tiden när man slutat jobbet hade man inga telefoner och man hade gjort ett hederligt kroppsarbete som pågått under hela dagen.
Tiden på kl. slår 18.00 och de börjar bli sådär sommar mörkt och mysigt ute, nånstans mellan juni, juli månad.
Nyklippt gräs luktar de och din far har tänt på grillen. Du har ändå inte möjligheten att slappna av helt.

Folk kan få tag på dig, hemska saker kan du få meddelanden om medetsamma även att de hade kunnat vänta tills imon. Som te.x om din farmor ringer hem och farfar har dött. Då blir man ju hur stressig som helst precis efter och till och med under samtalet.

Men förr i tiden fick du ju vänta tills den dagen man hade tagit sin häst och vagn och var på väg dit för att äta söndagsmiddagen som man alltid äter just på söndagarna hemma hos farmor.

Det jag vill få fram det är att stunden av total avslappning nu för tiden just under en speciell stund är väldigt svårt att få uppleva, nu under det så kallade 2000-talet.
Detta är för att oavsett nångång på dygnet. Man är alltid tillgänglig.
Och ja detta är inte nån sån här "men stäng av mobil telefonen då, idiot!" utan de har inget med den att göra.

För tänk dig själv även att du har den avstängd så är du ändå tillgänglig för andra när som helst. Jag menar "Allan Svensson, 51 massmördare och kvinnohatare" som bor 5 minuter med bil från dig kan komma hem till dig när som helst och hämta dig och "Vladmir från Ryssland som håller på med trafficing" kan ta sitt privata flygplan och hämta dig på lika kort tid som flygtiden från Ryssland till Sverige och bil- eller helikopterresan från närmaste flygplats.

Detta är sjuka saker alltså.

För i tiden, då var de förmodligen mycket mer folk som kunde njuta mot kvällsgyningen och verkligen ta de lugnt och njuta av maten som de blev serverade den där sommarkvällen i Juni.
Jag undar verkligen hur de känns.

Vet du?

Gå man nu tillbaka i den här texten och ser vad jag skrivit kan man väl anta att jag är lite paranoid.
Det är väldigt inressant att upptäcka en sån sak hos sig själv och försöka ta lärdom av. Som alkholisterna säger:

-Att erkänna de är första steget till att bättras.

Så de jag får göra är förmodligen att ta någon såndär jävla avslappningskurs eller nåt för att så att säga "träna" på att bli avslappnad!

Eller är det som en fjortonåring skulle skriva om hon hade fria fingrar "jag behöver hjälp av en psokolog" grej pga att jag är paranoid.

Anledningen till att jag i detta fallet tog alternativ nr.1 (avslappningskurs) och skrev om först var att redan då tänkt att jag kan inte börja med att skriva alternativ nr. 2 (psykolog) för att då skulle ni uppfatta mig som de och döma och agera allt ni gör med eller emot mig som om att jag behövde hjälp.
Det var anledning till att jag startade med att säga avslappningskurs.

Jag tycker det är mysigt med kvällar och det känns i alla fall bättre då. Så jag önskar att även dagarna var nätter.